Direktlänk till inlägg 27 april 2013
Jag åkte till Litauen i söndagskväll och kom hem igår på morgonen. Vilken otrolig resa det har varit! Lite orolig var jag inför resan eftersom jag inte visste vad som väntade oss. Hade heller inte rest med jobbet dessförinnan så det var många saker som bidrog till min oro. Nu kan jag säga att jag är glad att jag bestämde mig för att åka till barnhemmet i Silute. Jag har nog inte lärt mig så mycket om olika saker som jag gjorde under den här korta tiden; nya människor med olika bakgrunder och andra hemförhållanden, en annan kultur, ett annat språk, etc.
Barnen på barnhemmet var självklart helt underbara. Det var så hjärtskärande varje gång det slog mig att dessa barn var föräldrarlösa. Och förstod då hur lyckligt lottad jag var/är. Barnen var från alla åldrar. Från helt nyfödda till 17 år gamla. De var uppdelade i olika "avdelningar" som de kallade för familjer. Det kunde bo 8-9 barn i varje familj. Det var inte ovanligt att barnen hade sina biologiska syskon på barnhemmet också. En del bodde tillsammans, andra bodde i olika familjer av olika skäl.
Här besökte vi en grundskola. Barnen hade rast. De var väldigt nyfikna på oss och följde därför med oss på vår rundtur. Urgulliga var de.
Trots att jag inte upplevde det som att vi hann komma barnen tillräckligt nära, så blev en del ganska så fästa vid oss. Framförallt de äldre barnen, som hade pratat lite mer med oss. Det märkte vi när vi skulle ta farväl innan vi skulle ta båten hem. Även det var hjärtskärande.
Barnhemmet i sig såg mycket finare ut än vad jag hade föreställt mig. Det var som en vanlig lägenhet och därför mindre lik en institution och kändes mer familjärt. Vi hade egna rum och bodde inte tillsammans med barnen, vilket var både bra och dåligt. Bra för att vi fick vara lite egentid när vi var för oss själva, dåligt för att det var lite svårare att lära känna barnen under så kort tid. Vi fick hemlagad mat varje dag och även den var bättre än väntat. Kockerskan var så snäll och omtänksam som tog reda på vad vi brukar äta i Sverige. Fick vi reda på. Och försökte laga liknande rätter. Det var kroppkakor, pannkakor, schnitzel, panerad fisk, etc. Man fick jämt dåligt samvete då vi fick så mycket mat och vi åt aldrig upp det. :(
Här är baksidan av barnhemmet.
Vi blev så varmt omhändertagna att det finns inget jag vill klaga på. Många tankar och känslor har väckts inom mig efter denna resa. Jag vill inte låta klyschig. Och jag vill inte säga att jag kommer att bli en bättre människa efter detta. Men det har definitivt varit lärorikt. Kan tänka mig göra en liknande resa igen!
Vid tangenterna / Denise ;)
__________________________________________________________________________________________________
Hej peeps! Min nya bloggadress: pohoiyi.blogg.se Kika in för jag har lagt upp nytt inlägg på min Asienresa! ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 | 10 |
11 |
12 | 13 |
14 |
|||
15 |
16 | 17 |
18 |
19 |
20 | 21 |
|||
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 | 28 |
|||
29 |
30 | ||||||||
|